Chock!

Jag gick, jag hörde, jag segrade.

Ulkki är en preliminär student och resultaten är, än så länge, över förväntningarna.
Shitt va jag har varit duktig!
Jag förtjänar verkligen en utekväll med flickorna ikväll.

Tänk er.
Efter första perioden (av tre) i gymnasiet bestämmer du dig att skippa finskan (pga ångest under lektionerna) och börjar läsa psykologi istället.
Andra perioden läser du två kurser, utan att ens ha nosat på grundkursen.
Tredje perioden läser du en kurs, plus repetitionskurs.
I repetitionskursen skriver du prövande 6 uppsatser och det går inte sådär jätte lysande.
Tre månader innan själva skrivningen började du läsa. Medan du läser stöter du på fenomen och konstiga ord du aldrig hört om förut. När domedagen närmar sej börjar stressen plåga och fastän du nästan hunnit igenom allting känner du hur mycket du inte förstår och hur mycket du ännu borde läsa.
Natten innan vaknade jag ofta och var tvungen att söka fram varseblivningscykeln, intelligenstest, humanism, freud o.s.v. i repetitionsboken som låg brevid sängen.
(Bör det nämnas att allt det här MEDAN du har annan skola och praktik att sköta om?)

Jag var helt enkelt dömd att misslyckas, kändes det som.

Nåja, efter att jag hade skrivit kändes det helt bra. Ända tills folk började stömma ut.
"Jag skrev bara tre/fyra sidor!" utropade dom och hjärtat sjönk som en sten.
Om dom tycke att det hade gått dåligt med sina fyra sidor/6 uppgifter, hur skulle det då gå för mig när jag i medeltal skrev 2 sidor/6 uppg?

Alltså näi.
Jag e bara så lycklig och stolt över att jag har klarat det.
Och att resultaten blev bra.