Hela min barndom brevväxlade jag med grannflickorna. De flesta inleddes med "Hej, hur mår du, jag mår bra" och innehöll sedan ca fem frågor om vilken maträtt man tyckte bäst om, vad man ville bli som stor, gulligaste djuret, bästa ämnet i skolan, vem man va kär i....
En tid gjorde vi dessutom korsord till varandra. Väldigt enkla och simpla var dom, men skojiga.
Adressen bestod av var man satt i klassen.
Namn, klass 5
Rad 2, plats 3
Stora klassrummet
Sedan slutade allt för en tid. Vi fick mobiltelefoner och MSN istället.
De mest betydelsefulla breven jag fått kom från Spanien då min vän var au pair där för några år sedan.
Breven var mellan 5 och 10 sidor långa. Fullspäckade med tankar, känslor, skratt.
Det kändes som att vi förde en riktig konversation genom pennan.
Jag hittade breven idag när jag städade. Jag satte mig ner och läste igenom dem.
Det är iprincip den ända gången jag brevväxlat seriöst med någon.
Det var fina tider.
Brev borde aldrig få dö ut.
Brev är så fint! sen när vi börjar i olika skolor kan vi börja brevväxla! va tycker du?
SvaraRaderaHelt jätte fin prickig skjorta!
Jag har alltid så klara visioner hur plagget skall se ut att jag aldrig, aldrig hittar det.
man borde lära sig sy :) kra
jo jättegärna! va mysigt :D
SvaraRaderade sku va jätte praktiskt att kunna sy snyggt och fint... men att.. nja. hellre köper ja då en klänning som är helt annorlundare än vad jag först tänkt mig, än att sy en klänning som lite liknar visionen... :P krångligt dehär.